maximus

Om du kommer mot mig med knutna nävar, tror jag att jag kan knyta mina dubbelt så snabbt, men om du kommer till mig och säger: Låt oss slå oss ner och rådslå tillsammans och, om vi har skilda åsikter, komma underfund med varför vi har det och vad saken gäller, då kommer vi snart att upptäcka att vi inte står så långt ifrån varandra, att de punkter där vi skiljer oss åt är få och de punkter där vi samtycker är många. Om vi bara har tålamod och uppriktigheten och strävan efter samsas, då kommer vi att samsas!!!

Om du blir förbannad och häver ur dig dina åsikter, känns det skönt att låta känslorna svalla. Men hur är det med den andre? Kommer han eller hon dela ditt nöje? Kommer ditt överlägsna tonfall och din fientliga inställning att göra det lättare att komma överens med dig?
Fundera över det innan ni bestämmer hur ni ska agera framöver!!!

När vi har rätt, bör vi försöka få över människor till vår ståndpunkt på ett mjukt och taktfullt sätt.
När vi har fel och det har vi förvånansvärt ofta om vi är uppriktiga mot oss själva bör vi medge våra misstag snabbt och eftertryckligt.
Denna metod leder inte bara till häpnadsväckande resultat: men tro det eller ej, det är i alla händelser betydligt roligare än att försöka försvara sig.
Tänk på det gamla ordspråket: Det man får med strid är aldrig nog, men genom att ge efter får man mer än man väntat sig!!!

Vem som helst kan försöka försvara sina misstag - vilket många också gör - men om du medger dina misstag höjer du dig över mängden. Du visar att du är storsint och du får en känsla av tillfredsställelse!!!

Det ligger en viss tillfredsställelse i att ha mod nog att medge sina egna fel. Inte nog med att det tar bort skuldkänslor och försvarsattityder, det bidrar ofta till att lösa det problem som felen skapat!!!

Om vi vet att vi i alla fall kommer att bli tillrättavisade, är det inte långt bättre att förekomma den andre och göra det själva? Är det inte mycket lättare att lyssna på självkritik än att uthärda kritiken från främmande munnar?
Säg alla nedsättande saker om dig som du vet att den andre tänker eller vill säga eller kommer att säga - och säg dem innan han hinner göra det. Oddsen är hundra mot ett att den människan kommer att bli generös och förlåtande och att dina misstag kommer att förminskas!!!

För 2000 år sedan sa Jesus: Var villig till snar förlikning med din motpart!
2200 år innan Jesus föddes gav kung Akhtoi i Egypten följande sluga råd - ett råd som sannerligen behövs idag: Var diplomatisk, det hjälper dig att nå ditt mål!
Med andra ord, tvista inte med dina kunder eller dina motparter. Säg aldrig att de har fel. Utan använd lite Diplomati!!!

Alla vet vem Benjamin Franklin är men inte många som kan hans livs historia. Ni kommer få veta några hemligheter om honom hur han kunde påverka människor och lyckas med det!
Benjamin Franklin var tillräckligt storsint och klok för att inse att det var sant och att förstå att den väg han följde ledde till isolering och misslyckande. Alltså gjorde han en helomvändning, han började genast ändra sitt förmätna och påstridiga sätt.

Jag tog som regel - sa Franklin, att avstå från att säga emot andras åsikter direkt, och från att hävda mina egna. Jag förbjöd rentav mig själv att använda varje uttryck i språket som tydde på en bestämd uppfattning såsom säkerligen, otvivelaktigt, jag anser mm. I stället lade jag mig till med jag förmodar, jag antar eller jag föreställer mig att något vore på ett visst sätt eller för närvarande förefaller det mig. När någon hävdade något som jag antog vara felaktigt, nekade jag mig glädjen av att korrigera honom direkt och att omedelbart påvisa det orimliga i påståendet: när jag svarade började jag med att påpeka att i vissa fall eller under vissa omständigheter skulle vederbörandes inställning vara korrekt, men att det i förevarande fall tycktes finnas skillnader och så vidare. Jag lade snart märke till fördelarna med detta förändrade beteende: de samtal jag deltog i förlöpte angenämare. Det blygsamma sätt på vilket jag lade fram mina åsikter gjorde att de lättare accepterades och gav färre mothugg: jag förödmjukades mindre när jag hade fel, och det var lättare att förmå andra att inse sina misstag och förena sig med mig när jag hade rätt.
Den inställningen vilken jag till att börja med anlade med ett visst våld mot min naturliga böjelse, blev så småningom så självklar och så vanemässig att på kanske femtio år har ingen någonsin hört ett dogmatiskt uttryck undfalla mig. Det är den vanan som främst bidragit till att jag kunnat påverka medborgarna när jag föreslagit nya institutioner eller förändringar i de gamla och fått så stort inflytande i folkförsamlingarna när jag blev medlem. Jag var nämligen en dålig talare, aldrig vältalande, tvekande i ordvalet, sällan språkligt korrekt och likväl fick jag i allmänhet igenom mina förslag!

Nu vet ni hemligheten! Så om han lyckades så kommer ni att lyckas kom ihåg det och gör som han gjorde!!!

En framgångsrik psykolog skrev i sin bok om hur vi ska förstå andra människor:

Jag har lagt märke till att det har ett oerhört värde när jag kan tillåta mig att förstå andra. Mitt sätt att formulera detta påstående kanske förefaller dig egendomligt. Behöver man tillåta sig att förstå andra? Jag tror det. Vår första reaktion på de flesta av de uttalanden vi hör från andra är en värdering eller en bedömning snarare än ett förstående. När någon uttrycker en känsla, inställning eller åsikt, brukar vi nästan omedelbart tycka att det där är riktigt, det där var dumt, det är onormalt, så oförnuftigt, det är fel eller det var inte snällt. Det är mycket sällsynt att vi tillåter oss att förstå exakt vilken innebörd uttalandet har för den ANDRE!!!

Inte många människor är logiska. De flesta av oss har förutfattade åsikter och egna tycken. De flesta av oss är hemsökta av fördomar, av svartsjuka, misstänksamhet, rädsla, avund och stolthet. Och de flesta människor vill inte ändra åsikt om sin religion, sin frisyr eller sin favoritfilmstjärna. Om du sålunda har en benägenhet att tala om för folk att de har fel, läs då följande stycke. Det kommer från James Harvey Robinsons upplysande bok Vanetänkandet och framåtskridandet:

Stundom händer det att vi ändrar oss utan någon motvilja eller upprördhet, men om någon säger åt oss att vi har fel, ilsknar vi till över beskyllningen och förhärdar oss. Vi är otroligt tanklösa när det gäller att skaffa oss åsikter, men vi upptäcker att vi är orimligt fästade vid dem när någon försöker beröva oss deras sällskap. Det är tydligt att det inte är själva föreställningarna som sådana som är oss kära, men att det är vår självkänsla som är hotad... Det lilla ordet (min) är det allra viktigaste när vi har med människor att göra, och att förstå detta på rätt sätt är vishetens begynnelse. Detta ord har samma makt antingen det är fråga om min middag, min hund, mitt hus mm. Vi vill helst fortsätta tro på det som vi har vant oss vid att betrakta som sant, och den ilska som väcks när tvivlets skugga faller över våra antaganden tvingar oss att söka alla slags ursäkter för att hålla fast vid dem. Följden blir att det mesta av vårt så kallade tänkande består i att hitta argument för att fortsätta tro som vi gör!!!

Du kan aldrig få problem av att medge att du kan ha fel. Det gör slut på alla dispyter och inspirerar motparten att vara lika öppen och vidsynt som man själv är. Det får den andre att själva vilja medge att han eller hon kan ha fel!!!

Om någon gör ett uttalande som du tror är fel, till och med om du vet att det är fel - nog är det bättre att börja med att säga: Vi kan väl titta på saken. Jag hade en annan åsikt, men jag kan ha fel. Det har jag ofta, och om jag har fel vill jag gärna bli rättad!
Det är faktiskt rena rama trolldomen i sådana fraser. Ingen kommer att ha något att invända mot dig!!!

Börja aldrig med att säga: Jag ska bevisa att det förhåller sig si eller så! Det är inte bra. Det är samma sak som att säga: Jag är klyftigare än du, Jag ska säga dig ett par saker som får dig att ändra åsikt!
Det blir till en utmaning. Det väcker opposition och får lyssnaren att vilja strida med dig innan du ens börjat.
Om du tänker bevisa något, tala inte om det för någon. Gör det så subtilt, så skickligt att ingen märker att du gör det!
Några kända personer har sagt så här:

Alexander Pope: Lär människor, men låt lärandet vara gömt lägg okänd kunskap fram som något de har glömt!

Galileo: Man kan inte lära en människa någonting, men kan blott hjälpa henne att finna det i sig själv!

Lord Chesterfield: Var klokare än andra om du kan, men tala inte om det för dem!

Sokrates: En sak vet jag blott, och det är att jag ingenting vet!

Se positivt på meningsmotsättningar. Kom ihåg frasen: Om två partners alltid är överens, är en av dem onödig. Om det är något du inte har tänkt på bör du vara tacksam över att få detta påpekat. Kanske är denna meningsmotsättning ett tillfälle att korrigera dig innan du hinner göra ett allvarligt misstag!

Misstro din första instinktiva reaktion. Det är naturligt att det första vi gör i en obehaglig situation är att försvara oss. Se upp där. Behåll lugnet och var försiktig med dina första reaktioner. De kan leda till förlust och inte till vinst!

Behärska ditt humör. Kom ihåg att man bedömer en människas storhet efter vad som gör honom eller henne arg!

Lyssna först. Ge motståndarna en möjlighet att prata. Låt dem tala till punkt. Säg inte emot, försvara eller diskutera inte. Det skapar bara murar. Försök att bygga broar av förståelse. Bygg inte missförståndens murar högre!

Titta efter det som är gemensamt. När du har lyssnat på motparterna, bör du först ägna dig åt de punkter och områden där du håller med dem!

Var uppriktig. Se efter var du har fel och säg det sedan. Be om ursäkt för dina misstag. Det avväpnar motståndarna och minskar benägenheten att försvara!

Lova att tänka över motståndarnas förslag och att studera dem noggrant. Mena det också. Dina motståndare kan ha rätt. Det är mycket lättare på detta stadium att gå med på att tänka över deras förslag än att skynda iväg och sedan hamna i en situation där de kan säga: Vi försökte tala om det för dig, men du ville inte lyssna!

Tacka uppriktigt dina motparter för deras intresse. Alla som tar sig tid att hysa en annan åsikt än du är intresserad av samma saker som du. Tänk på dem som människor som i själva verket vill hjälpa dig, på så vis kan dina motståndare bli dina vänner!

Skjut upp beslut så att båda sidor får tid att tänka igenom problemet. Föreslå att ett nytt möte hålls senare samma dag eller nästa dag när alla fakta fått komma fram. Som förberedelse till det möte bör du ställa dig själv några obekväma frågor: Kan mina motståndare ha rätt? Delvis rätt? Finns det någon sanning eller något värde i deras ståndpunkt och argument? Gör min reaktion problemet lättare att lösa eller gör det bara min frustation lättare att bära? Kommer min reaktion att driva mina motparter längre ifrån mig eller närmare mig? Kommer min reaktion att främja den uppskattning förståndiga människor hyser för mig? Kommer jag att vinna eller förlora? Vad är priset om jag vinner? Om jag ligger lågt, kommer då meningsmotsättningen att dra förbi? Är den här besvärliga situationen ett tillfälle för mig?

Hat kan aldrig förhindras av hat, blott av kärlek och ett missförstånd förhindras inte med hjälp av dispyter utan med hjälp av takt, diplomati, försoning och medkännande önskan att förstå den andres synpunkt!!!

Om du argumenterar och bråkar och säger emot, kan du stundom vinna en seger, men det är en tom seger, ty du kan aldrig vinna din motståndares sympati!!!

Du kan inte vinna en dispyt. Du kan inte, därför att om du förlorar, så förlorar du och om du vinner, så förlorar du. Varför?
Ju låt oss anta att du besegrar motståndare och smular sönder hans argument och bevisar att han eller hon är ifrån sina sinnens fulla bruk. Vad händer sen då? Du kommer att må bra nu! Men hur är det med den andre? Du har fått honom eller henne att känna sig underlägsen. Du har sårat en människas stolthet. Hon kommer att hata din triumf. Och...
Den du övertalat har ändå samma åsikt kvar!!!

Jag vill att du ska komma ihåg det. Det spelar ingen roll när du ska tänka på det eller i vilken sammanhang. Kom bara ihåg det för din egen skull och inte för någon annans!

DU ÄR VIKTIG!!!

Det finns små fraser som vi människor är dålig på använda i vardagen.
Dem är: Jag är ledsen att besvära dig, Skulle du vilja vara så vänlig att...?, Vill du vara snäll och...?, Tack ska du ha, sådana små artigheter smörjer det vardagliga!!!

Du vill ju ha erkännande från dem som du kommer i kontakt med. Du vill att de ska se ditt rätta värde. Du vill känna att du är betydelsefull i din lilla värld. Du vill ju inte höra på billigt och oärligt smicker, utan du kräver uppriktig uppskattning. Du vill att dina vänner och kollegor ska vara hjärtliga i sitt gillande och frikostiga med sitt beröm. Det vill vi ALLA!
Följ då den gyllene regeln: Ge till andra det vi vill att de ska ge oss!!!